onsdag 25 juni 2008

its just a toe


I torsdags packade vi vara ryggsackar som vi fatt gratis pa Carre foure och begav oss till paradis on Koh Samet. Med lite nyborjartur lyckades vi fa en taxi for 1500baht, det vill saga 300kr. Vi maste tillagga att Erik var med pa resan. Koh Samet var battre an forvantat, en liten o med sand vit som sno. Det lustiga med on var att man gjorde allt pa stranden, solade, at, dansade, fick massage och lekte med alla gulliga hundvalpar. Ellens forsta kvall med hundvalparna var allt annat an gullig. Pa vag hem efter Reggae baren kom de sma liven springandes fram till Ellen som gav ifran sig ett gallskrik. Hundvalparna stamde in och snart hade vi vackt hela byn. Bellas overlevnads instinkt tog over och hon sprang livradd upp till bungalowen. I bakgrunden kunde hon hora Ellens skik : Om du lamnar mig nu kommer jag aldrig att forlata dig!

Pa stranden fick vi forutom hundvalparna nagra lite mannskilga vanner:
Steve (en av stammisarna pa on) var bog. Valdigt mycket bog. Tillsammans med sin hund Taro gick han fram och tillbaka pa stranden i sina tighta speedos, standigt pa jakt efter nya ragg. Steve hade en svaghet for thailandska smapojkar och hade redan halva ons pojkar i bagaget. I fredags brot Steve en ta. Morgonen efter gjorde erik en undersokning och erbjod sig att hjalpa till. Steve vill inte ga med bandage i fem dagar sa han tackade nej, trots allt "its just a toe". Dock hans favorit ta. Tillsammans med Steve och Taro festade vi pa Silver sand bar.



Julia var pa Koh Samet med sin familj. Hon var 9ar och fran Linkoping. I brist pa jamnariga lekkamrater gick hon pa andrahandsvalet, det vill saga oss. Det var under den varsta bakisdagen (da Bella tidigare hade lagat under en palm och sagt att hon ville vara 18 igen) som Julia riktade in sig pa oss. Hon larde oss sju olika sprak och gav Bella en massage. I bland slog hon oss med en pinne. Trevlig tjej!





Cp-puppy var Bellas favorit pa on. Han var den sist fodda i syskonskaran och hade fatt nagon form av forlossningsskada som gjorde att han inte kunde ga utan istallet vinglande runt som en annan alkis.

Efter sol kommer regn. Med en tar i ogat lamnade vi paradiset igar formiddag. Nar vi kom fram till fastlandet var planen att resa vidare till on Koh Chang. Det ar har vara motgangar borjar. Vi kopte en bussbiljett till on och blev tillvisade vilken buss vi skulle ta. Efter x antal timmar pa bussen borjar Ellen ana odad. Vagarna och skyltarna kandes allt mer bekanta och snart stod det klart for oss att vi satt pa en buss mot Bangkok. Sju timmar senare steg vi av bussen och borjade krava en ny biljett till on. Detta var valdigt latt, lite for latt. Imorse efter en hysterisk taxifard i Bangkoks morgon trafik som slutade med att Bella fick springa barfota pa Koh San road var vi aterigen pa Bangkoks tourist center. Nar vi visade biljetten som vi fatt kvallen innan tog ragatan som jobbade pa stallet och forklarade att det inte skulle bli nagon gratis resa. Hon hade minsann fatt hora att vi velat aka till Bangkok. Femton minuter senare efter att bella talat med en rabbiat kvinna i telefon fick vi snopet kopa oss varsin biljett och aterigen satta oss pa bussen. Efter nagra timmar tappade bussen ett hjul och vi var tvugna att byta buss.

Nu ar vi i alla fall framme. Varat forsta stopp pa on visade sig vara en hippie by, som inte riktigt lockade oss. Hippie later najsare av vad det i sjalva verket ar. Nu bor vi pa en off season resort dar vi ar bland dem fa enda gasterna. Vi kanner oss inte sa manade att gora flera knop i kvall, imorgon ska vi dock utforska on och se om den ar vard att stanna langre pa.

tisdag 17 juni 2008

vi lamnade Melbourne med stil

Vi maste aterigen ba om ursakt for att vi inte har varit de basta av bloggarna. Den smaskigaste nyheten ar att vi flytt det kalla Australien.

Varan sista dag pa jobbet avslutades med att Gerry tog oss ut pa en thailandsk restaurang dar vi at kopiosa mangder. Bill (liten tjock grek som ser ut som Danny Devito, var hogsta chefs anstallda som egentligen inte ar i soppbranschen men vill att folk ska tro det) hade ocksa planer pa att fira av oss. Han och hans van Leo ville bjuda oss pa drinkar. Ett erbjudande vi tackade nej till, vi ville hellre titta pa Bridget Jones.

I mandags landade vi i Bangkok och motte Ellens farbror Erik. Resan dit var lang och inte alls rolig. Pa sondagen flog vi upp till Sydney dar vi var tvugna att tillbringa en natt. Vi hade hoppats pa ett mysigt motel nara flygplatsen dar vi kunde ha spa-kvall. Riktigt sa blev det inte, istallet hamnade vi pa ett kristet hostel for hemlosa och utsatta. I Sverige skulle det kallats harberge. Gubben som styrde over stallet var allas pappa och hamtade och skjutsade oss till flygplatsen nastan gratis. Han hade inte sa manga rum lediga utan var tvungen att plasera oss tillsammans med en valdigt gammal man och tva killar som sag ut att ha ett kriminellt forflutet. Gubben sa at oss att stalla sangarna sa att vi hade uppsyn over rummet, vi fick inte heller byta om i rummet bland killarna. Lite radda och med saxen under madrassen lyckades vi fa nagra fa timmars somn innan det var dags for planet igen.

Nu bor vi battre pa Rompo Mansion med Erik. Trots att vi bara har varit har i en dag gjorde vi mer an vad manga andra skulle gjort pa en vecka. Vi har akt bat pa floden, strosat runt pa backpackertata Khao san road (hur det nu stavas) och atit, atit, atit. Vi trivs med andra ord.

Planen var fran borjan att vi skulle aka ner till KL och Mysan men efter lite om och men samt en vaderprognos har vi nu bestamt oss for att stanna i Bangkok omradet. Erik ska visa oss nagra riktiga guldkorn.

Nu ska vi bli battre pa att blogga!

tisdag 27 maj 2008

en rapport fran Melbourne

Livet i Melbourne rullar och det gor vi ocksa snart, alltsa rullar. Vi har verkligen gjort oss sjalva fortjanta av varat nick-name "sotsakerna". Det var sa lange sen vi hade en dag utan sweets att vi inte ens kommer ihag nar det var, troligtsvis dagen fore pask. Gerry har en fetisch for knubbiga kvinnor och goder oss darfor dagligen. Snart maste vi nog satta ner foten.

Nu har vi varit har i en manad och rutinerna borjar ta sin form. Mandagarna agnar vi framfor tv och "Desperate housewifes". Pa tisdagar ar det film kvall pa grann puben Lucky Coq med Emma och Ida som vi traffade i svenska kyrkan. Onsdagarna spelar vi oftast lite uno med ovriga housemates. Torsagar=Ikea och utgang om ork finns. Pa helgen ar vi lediga och for det mesta runt i Melbournes stadsdelar och kollar laget. Helgen avslutas med "Flight of the conchords" som Bella tycker ar sa bra.

Vi forstar att ni ar nyfikna pa manniskorna som vi hanger med nufortiden.Far vi presentera huset:
Paddy och Siobhan (Shevan) - Troligtvis Irlands gulligaste par och vara favoriter i huset. Paddy kan saga tvaord pa svenska: Ja och smorgasbord och dem anvander han flitigt. Siobhan ar utbildad nagelterapeft och i lordags gjorde hon manikyr pa oss. Nar hon intemalar naglar tossar hon runt i en stor bla pyjamas med moln pa.

Stewie(uttalas likadant som bebisen i "Family guy") och hans bror Wiz - Dessa tva hobit liknande figurer kommer fran Jersey (som vi inte riktigt vet vart det ligger). De ar husets partyprissar och roliga i lagom doser!

Jamie och Jordan - Tva broder (?) fran Kanada. Jamie ar Bellas nya spelkompis, han forbattrar hennes skills i saval schack som suduko. Jordan ar erkand som husets nallare nummer 1, det man lamnar lagger Jordan tassarna pa. Till och med om det ar pa tallriken framfor dig.

Sharon och hennes van - Tva Irlandska tjejer som precis flyttat in.

Nasta vecka ar det antligen dags for "Sex and the city", som vi har langtat efter att bli carried away. Samtliga tjejer i huset ska forhoppningsvis ga pa premieren. Ikvall laddar vi med Oprahs sex and the city special.

See ya!

torsdag 15 maj 2008

de tva vannerna och Gerry

Vi vet att ni har fatt vanta lange.

Ovana att jobba igen har vi nu fatt erfara eftermiddags trottheten. Soppbranschen tar kol pa oss. Ni far dock inte tro att vi misstrivs pa jobbet. Tillsammans med Gerry gar dagarna fort, pa sondags ska han ta oss ut pa restaurang. Gerry har upptackt alkoholens magiska verkan och effekt under arbetstid, nagot som bade gladjer och skrammer oss. Idag hade samtliga restauranger pa food courten det rejalt stressigt, alla utom Black olives pizza och pasta (fast utan pizza och pasta). Vi oppnar alltid sist och stanger alltid forst. Det ar oftast en tom yta pa golvet framfor var restaurang. Detta ar absolut inget som stor oss, snarare tvartom.

Igar var vi i vanlig ordning pa Ikea. Det var med stor besvikelse vi upptackte att var nyfunna van inte jobbade. Dessutom fick Bella nagot i ogat (som vanligt!) under maltiden, sa hon kunde inte riktigt njuta av kottbullarna och den goda delicatobollen. Pa vagen hem hann vi ata upp alla salta sillar som vi hade kopt efter middagen. Battre lycka nasta torsdag. Idag fick vi nys om den svenska kyrkan har i Melbourne. Dar ska det tydligen finnas dubbelt sa mycket svenskt godis som pa Ikea samt hembakade kanelbullar. Gud vad vi langtar!

Det ar med oerhort stor sorg vi kan beratta att skovdeganget har akt hem. Dem har lamnat ett stort hal i vara hjartan samt pasta, gamal keso, sweet chili sas, knackebrod, nudlar och shampoo (Ylva). Johan, du har dessutom glomt din grona Pelle svanslos (losbajs) gympapase i rummet. Det en annan lamnat far en annan ta.

Innan de akte hann vi med Great oceanroad. Dar vi tittade pa de elva apostlarna och lyssnade till reslutatet av Johns storda dygnsrytm.

Igar gjorde vi gatans barrunda med mission att hitta nya vanner. Vi hann med hela tre barer innan trottheten slog till. Kvallen slutade (utan vanner) pa Borsch Vodka & Tears bar. Dar fann vi oss sjalva vid bardisken med varsin vodka i handen sjungandes "Somewhere over the rainbow". Bellas vodka smakade jul.

Imorgon ar det helgdag.

måndag 5 maj 2008

soppbranschen





Foljande dialog utspelade sig nyss utanfor varat hus:
Ellen- How are you?
Var grekiska granngumma- I’m greek
Lost in translation!


For snart en vecka sen var truppen samlad igen. Skovdekillarnas tid utan varandra varade I hela tva veckor. Nu har John, Alex och deras kompis Ylva flyttat in i vart hus. Tillsammans med dem har vi shoppat, shoppat och shoppat. Samt varit pa en utstallning i tv-spelets anda.Vi har aven festat till det lite granna. I fredags var det emo tema. Killarna var alla morktkladda och svarta under ogonen. Bella behovde inte gora sa mycket at sin outfit. Efter att vi forat I huset gav vi oss av. Alla forutom Ellen som efter att ha sagt foljande “sa har full har jag inte varit sen Byron Bay” dackade pa sitt rum. Efter att vi alla haft en slang av baksmalla kande vi pa lordags kvallen att det var dags igen. Denna gang hade vi aven sallskap med fyra tjejer fran Stockholm. Alla dansade glatt nar Dj spelade The knife och The strokes pa bestallning av Bella.


Veckans saftigaste nyhet ar att vi bada har fatt ta del av Melbournes soppbransch. Numera jobbar vi pa “Black olives pizza och pasta”, fast de har varken pizza eller pasta bara soppa. Tillsammans med Jerry serverar vi daligt smaksatt soppa 11-15 I Melbournes businessomrade. De tar skont att kanna att man inte bara gor av med pengar utan faktiskt tjanar lite.

Vi kan ocksa meddela att Ellen haft en dagstur till Canberra (I business). Nar hon efter tio timmars bussresa natt huvudstaden tog hon fram kartan och borjade traska mot den svenska ambassaden. Efter nagra kilometer borjade hon kanna sig lite vilse och fragade nagra man om vagen. De skrattade nastan at henne och sa att det nog var sakrast att ta bussen. Nar Ellen tillslut nadde ambassaden fick hon sitt efterlangtade pass. Passkortet visade dock inte hennes basta sidor, det tyckte inte heller kvinnan pa ambassaden som trostade henne med att kortet I alla fall skulle vara svartvitt pa passet. Nard et var dags for Ellen att ta bussen darifran upptackte hon att det inte fanns nagra javla busshallsplatser. Efter mycket fram och tillbaka kom hon trots allt fram till ett shoppingcenter, dar gick hon direkt till toaletten. Till sin stora fasa upptackte Ellen att hon inte far fram nagot toalettpapper. En hjalpsam staderska utanfor toaletten forklarade for Ellen hur hon skulle gora for att fa fram pappret. Pa bussen hem till Melbourne la sig Ellen tillratta langst bak I bussen med sin nyinkopta ogonbindel, drygt atta timmar senare vaknade hon av att en tjej forvanat fragade varfor inte Ellen redan gatt av. Bussen var pa vag till garaget. Busschaufforen slappte av Ellen en bit ifran tagstationen. Nar hon kom hem till huset ville skovdekillarna ha en beskrivning av dagen, Ellen muttrade att hon inte var sa mycket manniska langre och gick och la sig.

Nu ska vi ta en fika pa gatan, vi far tva kakor att doppa i choklad for priset av en. Det ni!

fredag 25 april 2008

ny tid, ny stil



Vi har hittat hem. Melbourne ar battre an forvantat! Men resan hit var lang och de sista dagarna i Cairns var outhardliga. Lat oss ga tillbaka nagra veckor i tiden:

Sist ni horde fran oss hade vi precis kommit till Cairns, vart mal pa ostkusten. Efter att ha tillbringat nagra dygn pa ett hostel ute i bushen flyttade vi in till killarnas hostel inne i stan. Det var betydligt billgare men det hade sin forklaring. Skabbigare hostel och inneboende for man leta efter. Pa hostelet fanns: ett nerknarkakat lesbiskt par (som dessutom hade cancer), en mexican som tiggde mat och dryck och en tysk vars livs historia ar nagot av de mest sorgliga vi hort (for att gora en lang historia kort- tysken foralskar sig i en tjej som flyttar till Australien, han foljer efter henne och far en otrevlig overaskning da hon har flyttat in med en ny man. Tysken flyttar in med dem men blir snart utkastad av den nya pojkvannen. Han bestammer sig for att dranka sina sorger och nar han gor det ligger han nerbaddad med huvudet under kudden i killarnas rum. Sist Johan pratade med honom hade han aven tappat sina solbrillor varda 600dollar (3600kr). Sad!)

Med Skovdekillarna hyrde vi en bil tva dagar och gjorde harliga utflykter i Cairns naromrade. Vi badade i vattenfall och fastnade i en as stomma vatten. Skovdekillarna och Bella alskade att simma mot strommen men med Ellens mat matta var detta en lek pa liv och dod. Vi sag ocksa Australiens nastfarligaste orm i en buske nara var picknick plats.


En annan utflykt vi gjorde i Cairns visade sig inte vara lika lyckad. Tillsammans med Johan och var rumskamrat Liv (fran Sthlm) akte vi pa en snorkelutflykt till Barriavrevet (eller som Bellas pappa valjer att uttrycka det "barren"). Utflykten skulle ocksa innehalla en introkurs i dykning. Nagot som Ellen naturligtvis valde bort. Bella var daremot forvantansfull och pirrig i magen. Men som vi lart oss under resans gang: gladjen ar aldrig langvarig. En meter ner i vattnet borjade Bella kanna tryck i oronen, hon forsokte tryckutjamna utan resultat och instruktoren tvingade upp Bella pa baten. Han forklarade att pa en meters djup ska man inte ens kanna ett tryck, det var inte meningen att Bella skulle dyka. Ellen gjorde ett tarftligt snorkling forsok men vande efter tre minuter och skrek "Haj? haj?". Vi bjods i alla fall pa en god banankaka.

Resten av dagarna hangde vi vid lagoonen med Johan, Liv och nagra brudar fran Mariestad.

Ni forstar inte hur ivriga va varit over att fa komma hit till Melbourne. Forvantningarna var hoga och hittills har staden levt till dem alla. Vi maste aven tala om att vi inte langre ar tva i vart gang. Johan den III hakde pa oss och tillsammans med honom bor vi nu i en lagenhet i South Yarra soder om Melbourne.Var lagenhet ligger i en nyrenoverad sekelskifts villa med hogt i tak och stora fonster. Huvudgatan har heter Chapel st och ar fylld av mysiga cafer och coola secondhand/design butiker. Trots att vi bara varit har i fyra dagar kanner vi oss redan som hemma. Och vi har fatt manga knop gjorda.

I torsdags firade vi Ansac eve pa en av stadens indieklubbar, Pogo! Det var vi och tjugotusen 18ariga indiepoppare. Bella var lyrisk! Dar dansade vi pa alla tre vaningar och Johan raggade pa garerobskvinnan men fick inget gensvar. Nar det var dags att tanka pa refrangen stotte vi pa problem. Eftersom det var rod dag var all lokaltrafik avstangd och koerna till taxibilarna langa. Vantan blev lang men som tur va hade vi nara till saval Mcdonalds, Hungry Jacks och KFC. Ikvall ar det dags igen...for dans alltsa.

måndag 14 april 2008

100% bredbar frukt

DET AR BADA SOTSAKERNA SOM SKRIVER I DENNA BLOGG, FOR ER SOM MISSAT DETTA!